Ett Excel-kalkylblad är helt enkelt en samling celler som du kan använda för att mata in data. Varje cell får ett namn baserat på dess placering i kalkylarket. Den översta cellen längst till vänster kallas cell A1. Det är cellen som finns i kolumn A, rad 1.
När du anger ett värde i cell A1 (till exempel talet 5) blir cellens värde 5. Om du anger talet 10 i cell B1 blir cellens värde 10. Du kan använda sedan använda dessa värden i en formel.
Du kan till exempel klicka på cell C1 och börja skriva =A1+B1 , som visas. Notera hur du kan se din formel i både cellen du skriver i och formelfältet ovanför kolumnrubrikerna.
När du har tryckt på Enter-tangenten på tangentbordet känner Excel igen vad du frågar och utför beräkningen som ger dig resultatet 15 (5 + 10 = 15).
Anledningen till att Excel känner igen att du skrev in en formel och inte bara ett annat värde är likhetstecknet (=). Om du anger likhetstecknet följt av andra värden talar om för Excel att du startar en formel. I det här exemplet använde du vad som kallas cellreferenser (A1 och B1). Dessa cellreferenser är bara en av de typer av värden som du kan använda i dina formler.
Excel-formler accepterar följande typer av värden:
-
Konstanter: Du kan använda hårdkodade tal direkt i en formel. Till exempel kan du skriva in =5+10 direkt i en cell för att få svaret 15.
-
Operatörer: Dessa inkluderar symboler som gör addition (+), symboler som utför multiplikation (*), symboler som jämför värden (>) och symboler som sammanfogar värden (&). Till exempel, om du anger =15>10 i en cell returneras TRUE som resultat eftersom 15 verkligen är större än 10.
-
Cellreferenser: Dessa inkluderar alla värden som pekar tillbaka till en enskild cell eller cellintervall. Som du redan har sett talar om för Excel att använda värdena i de två cellerna i formeln om du anger =A1+B1 i en cell.
-
Textsträngar: Vilken textsträng som helst kan användas som ett argument i en formel så länge den är inslagen i citattecken. Om du till exempel skriver in =”Microsoft”&”Excel” i valfri cell resulterar i den sammanfogade texten Microsoft Excel .
Metoder för att mata in formler
Du har flera sätt att faktiskt ange en formel i en cell:
-
Ange formeln direkt i en cell: Klicka bara på en cell, börja skriva din formel och tryck sedan på Enter-tangenten på tangentbordet.
-
Ange formeln i formelfältet: Klicka i formelfältet ovanför kolumnrubriken, skriv din formel och tryck sedan på Enter-tangenten på tangentbordet.
-
Ange formeln med musen: Om din formel innehåller cellreferenser kan du använda musen för att minska mängden skrivning du behöver göra. Till exempel, istället för att skriva =A1+B1, kan du skriva lika-symbolen, använd musen för att klicka på cell A1, skriv plustecknet, använd musen för att klicka på cell B1 och tryck sedan på Enter-tangenten.
-
Ange formeln med piltangenterna: Om din formel innehåller cellreferenser kan du använda piltangenterna på tangentbordet för att minska mängden skrivning du behöver göra.
Till exempel, istället för att skriva =A1+B1, kan du skriva lika-symbolen, använd piltangenterna på tangentbordet för att flytta markören till cell A1, skriv plustecknet (+), använd piltangenterna på tangentbordet för att flytta markören till cell B1 och tryck sedan på Enter.
Redigera en formel
Om du upptäcker att du behöver redigera en formel kan du göra det på tre sätt:
-
Redigera direkt i formelfältet: Välj cellen som innehåller din formel, gå upp till formelfältet och börja redigera formeln där.
-
Dubbelklicka på formelcellen: Du kan redigera formeln direkt i cellen den finns i genom att dubbelklicka på cellen. Genom att dubbelklicka på cellen kommer du till redigeringsläge, där du kan redigera formeln efter behov.
-
Tryck på F2: Välj cellen som innehåller din formel och tryck sedan på F2 på tangentbordet för att komma till redigeringsläge. Som nämnts tidigare kan du sedan redigera formeln efter behov.