Excel tillhandahåller nästan ett dussin statistiska funktioner för att beräkna standardavvikelser och varianser. En standardavvikelse beskriver spridning (spridning av data) kring (runt) datauppsättningens medelvärde. Du kan typ tänka på en standardavvikelse som en genomsnittlig avvikelse från medelvärdet. En varians är bara den kvadratiska standardavvikelsen. Man använder ofta varianser och standardavvikelser i andra statistiska beräkningar och som argument till andra statistiska funktioner.
STDEV: Standardavvikelse för ett prov
STDEV-funktionen beräknar standardavvikelsen för ett urval, ett mått på hur mycket värden i en datamängd varierar runt medelvärdet - och en gemensam indata för andra statistiska beräkningar. Funktionen använder syntaxen
=STDEV(tal1;[tal2])
För att beräkna standardavvikelsen för kalkylbladsintervallet A1:A5 med till exempel STDEV-funktionen, använd formeln
=STDEV(A1:A5)
Om kalkylbladsintervallet innehåller värdena 1, 4, 8, 9 och 11, returnerar funktionen standardavvikelsen 4,037326.
STDEV-funktionen låter dig inkludera upp till 255 argument som indata; dessa argument kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser. STDEV-funktionen ignorerar logiska värden, text och tomma celler.
STDEVA: Alternativ standardavvikelse för ett prov
STDEVA-funktionen beräknar standardavvikelsen för ett sampel, men till skillnad från STDEV-funktionen ignorerar inte STDEVA de logiska värdena TRUE (som är 1) och FALSE (som är 0). Funktionen använder syntaxen
=STDEVA(tal1;[tal2])
STDEVA-argument, som kan vara upp till 255, kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser.
STDEVP: Standardavvikelse för en population
STDEVP-funktionen beräknar standardavvikelsen för en population för att mäta hur mycket värdena varierar runt medelvärdet. Funktionen använder syntaxen
=STDEVP(nummer1;[nummer2])
För att beräkna standardavvikelsen för kalkylbladsintervallet A1:A5 med till exempel STDEVP-funktionen, använd formeln
=STDEVP(A1:A5)
Om kalkylbladets intervall innehåller värdena 1, 4, 8, 9 och 11, returnerar funktionen standardavvikelsen 3,611094.
STDEVP-funktionen låter dig inkludera upp till 255 argument som indata; Argumenten kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser. STDEV-funktionen ignorerar logiska värden, text och tomma celler.
STDEVPA: Alternativ standardavvikelse för en population
STDEVPA-funktionen beräknar standardavvikelsen för en population, men till skillnad från STDEVPA-funktionen ignorerar inte STDEVPA de logiska värdena TRUE (som är 1) och FALSE (som är 0). Funktionen använder syntaxen
=STDEVPA(nummer1;[nummer2])
STDEVPA-argument, som kan vara upp till 255, kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser.
VAR: Varians av ett urval
VAR-funktionen beräknar variansen för ett urval, ett annat mått på hur mycket värden i en datamängd varierar runt medelvärdet. VAR-funktionen använder syntaxen
=VAR(nummer1;[nummer2])
En standardavvikelse beräknas genom att hitta kvadratroten av variansen.
För att beräkna variansen för kalkylbladsintervallet A1:A5 med t.ex. VAR-funktionen, använd formeln
=VAR(A1:A5)
Om kalkylbladsintervallet innehåller värdena 1, 4, 8, 9 och 11 returnerar funktionen standardavvikelsen 16,3.
VAR-funktionen låter dig inkludera upp till 255 argument som indata; Argumenten kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser. VAR-funktionen ignorerar logiska värden, text och tomma celler.
VARA: Alternativ varians för ett prov
VARA-funktionen beräknar variansen för ett sampel, men till skillnad från VAR-funktionen ignorerar VARA inte de logiska värdena TRUE (som är 1) och FALSE (som är 0). Funktionen använder syntaxen
=VARA(tal1;[tal2])
VARA-argument, som kan vara upp till 255, kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser.
VARP: Varians av en population
Funktionen VARP beräknar variansen för en population. Funktionen använder syntaxen
=VARP(tal1;[nummer2])
För att beräkna variansen för kalkylbladsintervallet A1:A5 med t.ex. VARP-funktionen, använd formeln
=VARP(A1:A5)
Om kalkylbladsintervallet innehåller värdena 1, 4, 8, 9 och 11 returnerar funktionen standardavvikelsen 13,04.
Funktionen VARP låter dig inkludera upp till 255 argument som indata; Argumenten kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser. Funktionen VARP ignorerar logiska värden, text och tomma celler.
VARPA: Alternativ varians för en population
VARPA-funktionen beräknar variansen för en population, men till skillnad från VARP-funktionen ignorerar VARPA inte de logiska värdena TRUE (som är 1) och FALSE (som är 0). Funktionen använder syntaxen
=VARPA(tal1;[nummer2])
VARPA-argument, som kan vara upp till 255, kan vara värden, cellreferenser, formler och intervallreferenser.
COVARIANCE.P och COVARIANCE.S: Kovarianser
Excel tillhandahåller två kovariansfunktioner: COVARIANCE.S och COVARIANCE.P. Funktionen COVARIANCE.S beräknar kovariansen för ett urval och funktionen COVARIANCE.P beräknar kovariansen för en population. Kovariansstatistiken beräknar sedan medelvärdet av produkterna av avvikelserna mellan värdepar och använder syntaxen
=COVARIANCE.S( array1 , array2 )
Eller
=KOVARIANS.P( matris1 , matris2 )
där array1 är kalkylbladsintervallet som innehåller de första värdena i paret och array2 är kalkylbladsintervallet som innehåller de andra värdena i paret.
DEVSQ: Summan av de kvadratiska avvikelserna
DEVSQ-funktionen beräknar avvikelserna för värden från ett medelvärde, kvadrerar dessa avvikelser och adderar dem sedan. Funktionen använder syntaxen
=DEVSQ( nummer1 ,[ nummer2 ]...)
där nummer1 och, valfritt, nummer2 är kalkylbladsintervall eller matriser som innehåller dina värden.