Även om funktionen VÄLJ kanske inte ser användbar ut på ytan, kan den här funktionen förbättra dina Excel-datamodeller dramatiskt. Funktionen VÄLJ returnerar ett värde från en specificerad lista med värden baserat på ett angivet positionsnummer.
Om du till exempel anger formlerna VÄLJ(3, "Röd", "Gul", "Grön", "Blå") i en cell, returnerar Excel grönt eftersom grönt är det tredje objektet i värdelistan. Formeln VÄLJ(1, "Röd", "Gul", "Grön", "Blå") skulle returnera Rött.
VÄLJ grunder
Följande figur illustrerar hur VÄLJ-formler kan hjälpa till att hitta och extrahera siffror från ett cellintervall. Observera att istället för att använda hårdkodade värden, som röd, grön och så vidare, kan du använda cellreferenser för att lista valen.
CHOOSE-funktionen låter dig hitta värden från en definierad uppsättning val” width=”470″/>
VÄLJ-funktionen låter dig hitta värden från en definierad uppsättning val.
Ta en stund att granska den grundläggande syntaxen för funktionen VÄLJ:
VÄLJ(Indexnummer, Värde1, Värde2, …)
-
Index_num: Argumentet Index_num anger positionsnumret för det valda värdet i värdelistan. Om det tredje värdet i listan behövs är Index_num 3. Argumentet Index_num måste vara ett heltal mellan ett och det maximala antalet värden i den definierade värdelistan. Det vill säga, om det finns tio val definierade i CHOOSE-formeln, kan argumentet Index_num inte vara mer än tio.
-
Värde: Varje värdeargument representerar ett val i den definierade listan med val för den VÄLJ-formeln. Den Värde> argument kan vara hårdkodade värden, cellreferenser, definierade namn, formler eller funktioner. Du kan ha upp till 255 val listade i dina VÄLJ-formler.
Tillämpa CHOOSE-formler i en datamodell
VÄLJ-funktionen är särskilt värdefull i datamodeller där flera lager av data måste sammanföras. Följande figur illustrerar ett exempel där VÄLJ-formler hjälper till att dra ihop data.
VÄLJ formler säkerställer att lämplig data är synkront pul” width=”535″/>
VÄLJ-formlerna säkerställer att lämplig data hämtas synkront från flera dataflöden.
I det här exemplet har du två datatabeller: en för intäkter och en för nettoinkomst. Var och en innehåller nummer för separata regioner. Tanken är att skapa en iscensättningstabell som hämtar data från båda tabellerna så att data motsvarar en vald region.
För att förstå vad som händer, fokusera på formeln i cell F3, som visas i figuren. Formeln är VÄLJ($C$2,F7,F8,F9,F10). Den index_num argument är faktiskt en cellreferens som ser på värdet i cell C2, som råkar vara det antal 2. Såsom man kan se, är cell C2 faktiskt en LETARAD formel som drar det lämpliga indexnummer för den valda regionen. Listan med definierade val i CHOOSE-formeln är i huvudsak cellreferenserna som utgör intäktsvärdena för varje region: F7, F8, F9 och F10. Så formeln i cell F3 översätts till VÄLJ(2, 27474, 41767, 18911, 10590). Svaret är 41 767.