Den här listan innehåller de tio bästa Excel-funktionerna. Funktionerna i den här listan är av den typ som gäller för ett brett spektrum av behov. Du kommer inte att se en ekonomifunktion eller någon avancerad statistisk funktion - bara grunderna - men att känna till funktionerna här är avgörande för ett bra Excel-arbete. Du kan alltid hänvisa till här för en snabb uppfräschning av hur du använder dessa viktiga funktioner.
BELOPP
Att lägga till tal är en av de mest grundläggande matematiska operationerna, och så det finns SUM-funktionen, dedikerad till att göra just det. SUM tar upp till 255 argument.
Varje argument kan vara ett enstaka tal eller ett intervall som innehåller flera tal. Det betyder att SUM kan lägga ihop en hel massa siffror! Syntaxen följer:
=SUMMA(tal 1, nummer 2, …)
Du kan också använda SUM med ett intervall, som visas här:
=SUMMA(A1:A12)
Du kan också använda SUM med mer än ett intervall, till exempel detta:
=SUMMA(A1:A12; B1:B12)
GENOMSNITT
Även om det tekniskt sett är en statistisk funktion, används AVERAGE så ofta att den förtjänar en plats bland de tio bästa funktionerna. Alla är intresserade av medelvärden. Vad är medelpoängen? Vad är medellönen? Vad är medelhöjden? Vad är det genomsnittliga antalet timmar amerikaner tittar på TV?
AVERAGE kan ta upp till 255 argument. Varje argument kan vara ett tal eller ett område som innehåller tal. Syntaxen följer:
=MEDEL(tal 1 ,nummer 2 ,...)
Du kan också använda AVERAGE med ett intervall, som visas här:
=MEDEL(A1:A12)
Du kan också använda AVERAGE med mer än ett intervall, till exempel detta:
=MEDEL(A1:A12, B1:B12)
RÄKNA
ANTAL räknar antalet celler i ett intervall som innehåller siffror. Det ger ingen summa - bara räkningen. För en lista med tio siffror, till exempel, returnerar COUNT 10, oavsett vilka siffror det är.
COUNT tar upp till 255 argument, som kan vara cellreferenser, intervallreferenser eller själva siffrorna. COUNT ignorerar icke-numeriska värden. Om ett argument till COUNT är A1:A10 men bara två celler innehåller ett tal, returnerar COUNT 2. Syntaxen följer:
=COUNT(cellreferens 1, cellreferens 2,...)
Du kan också använda COUNT med ett intervall, som visas här:
=COUNT(A1:A12)
Du kan också använda COUNT med mer än ett intervall, till exempel detta:
=COUNT(A1:A12, B1:B12)
INT och RUND
Funktionerna INT och ROUND fungerar båda genom att ta bort eller minska ett tals decimaldel. De skiljer sig åt i exakt hur de tar bort det.
INT
INT tappar helt enkelt decimaldelen utan avrundning - det vill säga utan hänsyn till om talet är närmare nästa högre heltal eller nästa lägre heltal. Var medveten om att INT alltid trunkeras till nästa lägre heltal. Till exempel ändrar INT 12.05 till 12, men det ändrar också 12.95 till 12. Dessutom ändras INT både –5.1 och –5.9 till –6, inte till –5, eftersom –6 är nästa lägre heltal. INT tar ett enda talargument (som ett faktiskt tal eller en cellreferens). Syntaxen följer:
=INT(tal eller cellreferens)
RUNDA
Å andra sidan låter ROUND-funktionen dig styra hur decimaldelen hanteras. ROUND tar två argument: talet som ska manipuleras och antalet decimaler att avrunda till. Detta ger dig mer kontroll. Ett tal som 5,6284 kan bli 5,628, 5,63, 5,6 eller bara 6. ROUND avrundar alltid uppåt eller nedåt till närmaste tal på nästa signifikanta siffra, så 5,628 blir 5,63, inte 5,62.
ROUND förvandlar 12,95 till antingen 12,9 eller 13, beroende på inställningen av det andra argumentet. Observera att två funktioner — ROUNDUP och ROUNDDOWN — avrundar endast i en riktning. Syntaxen för ROUND följer:
=ROUND(tal; antal decimaler att avrunda till)
Syntaxen för ROUNDUP och ROUNDDOWN är densamma som ROUND:
=ROUNDUP(tal; antal decimaler att avrunda till)
=ROUNDDOWN(tal; antal decimaler att avrunda till)
OM
IF är en mycket praktisk funktion. Den testar ett tillstånd och returnerar ett av två resultat, beroende på resultatet av testet. Testet måste returnera ett sant eller falskt svar. Ett test kan till exempel vara B25 > C30. Om sant, returnerar IF dess andra argument. Om falskt returnerar IF sitt tredje argument.
IF används ofta som ett valideringssteg för att förhindra oönskade fel. Den vanligaste användningen av detta är att testa om en nämnare är 0 innan du gör en divisionsoperation. Genom att testa för 0 först kan du undvika #DIV/0! fel.
En av de fina sakerna med IF är att resultatet kan bli tomt. Denna funktion är utmärkt när du vill returnera ett resultat om testet kommer ut på ett sätt men inte om resultatet är annorlunda. Syntaxen följer:
=OM(logiskt test, värde om sant, värde om falskt)
NU och IDAG
Funktionen NU returnerar aktuellt datum och tid enligt din dators interna klocka. IDAG returnerar bara datumet. Om datum eller tid är fel kan det inte hjälpa dig med det.
En vanlig användning av NOW är att returnera datum och tid för en utskriven rapport. Du vet, så ett meddelande som Skrivet den 20/12/2015 10:15 kan läggas på det utskrivna papperet.
En vanlig användning för IDAG är att beräkna tiden mellan ett tidigare datum och idag. Till exempel kan du spåra ett projekts varaktighet. En cell på kalkylbladet har startdatumet. En annan cell har en formel som subtraherar det datumet från IDAG. Svaret är antalet dagar som har gått.
NU och IDAG tar inga argument. Syntaxen för varje följer:
=NU()
=IDAG()
HLOOKUP och SLOOKUP
HLOOKUP och VLOOKUP hittar båda ett värde i en tabell. En tabell är ett område med rader och kolumner som du definierar. Båda dessa funktioner fungerar genom att använda ett sökvärde för det första argumentet som, när det hittas i tabellen, hjälper till att returnera ett annat värde.
I synnerhet använder du HLOOKUP för att returnera ett värde i en rad som finns i samma kolumn som sökvärdet. Du använder VLOOKUP för att returnera ett värde i en kolumn som är i samma rad som sökvärdet. Syntaxen för dessa funktioner är följande:
=SÖKUP(uppslagsvärde, tabellområde, rad, matchningstyp)
=SÖKUPPSÖKNING(uppslagsvärde, tabellområde, kolumn, matchningstyp)
ISNUMBER
En ros är en ros och med vilket namn som helst skulle det lukta sött, men siffrorna blir inte så lätta. Till exempel är 15 en siffra, men femton är ett ord. ISNUMBER-funktionen talar om för dig, helt sant eller falskt, om ett värde i en cell är ett tal (inklusive resultaten av formler). Syntaxen följer:
=ISNUMBER(värde)
MIN och MAX
MIN och MAX hittar respektive lägsta eller högsta numeriska värde i ett värdeintervall. Dessa funktioner tar upp till 255 argument, och ett argument kan vara ett intervall. Därför kan du testa en stor lista med nummer helt enkelt genom att ange listan som ett intervall. Syntaxen för dessa funktioner är följande:
=MAX(tal1,nummer2,…)
=MIN(tal1,nummer2,…)
Du kan också använda MIN och MAX med ett intervall, som visas här:
=MAX(A1:A12)
eller med mer än ett intervall, som detta:
=MAX(A1:A12, B1:B12)
SUMIF och COUNTIF
SUMOM- och ANTAL.OM-summa respektive räknevärden, om ett angett kriterium är uppfyllt. Detta ger några robusta beräkningar. Med dessa funktioner är det enkelt att returnera svar på en fråga som "Hur många försändelser gick ut i oktober?" eller "Hur många gånger stängde Dow Jones Industrial Average över 18 000 förra året?"
SUMIF tar tre argument:
En nyckelpoäng här är att det första argumentet kanske är samma intervall som värden summeras från. Därför kan du använda SUMIF för att svara på en fråga som "Hur många försändelser gick ut i oktober?" men också en som "Vad är summan av siffrorna över 100 i den här listan?" Syntaxen för SUMIF följer:
=SUMMAOM(intervall;kriterier;summaintervall)
Observera också att det tredje argumentet i SUMIF kan utelämnas. När detta händer använder SUMIF det första argumentet som intervallet för att tillämpa kriterierna och även som intervallet för att summera.
ANTAL.OM räknar antalet artiklar i ett intervall som matchar kriterierna. Detta är bara en räkning. Värdet på de föremål som matchar kriterierna spelar ingen roll förrän det matchar kriterierna. Men efter att en cells värde matchar kriterierna är antalet för den cellen 1. COUNTIF tar bara två argument:
Syntaxen för COUNTIF följer:
ANTAL.OM(intervall;kriterier)